Lina Hällgren, Lillberget
- av Don José

 

I en gammal bok hittade min mor ett gulnat tidningsutklipp som berättar om Lina Hällgren, Lillberget, Västerbotten. Artikeln är skriven av Don José (pseudonym), vem som verkligen skrivit den har jag ingen aning om. Utklippet är med stor sannoliket taget ur Norra Västerbotten. Med ledning av de årtal som ges i artikeln bör den vara skriven omkring 1943.
Husomhelst berättar den om ett människoöde på ett målande sätt, väl värt att låta andra ta del av.
Kanske någon som läser detta kan ge ytterligare information om huvudpersonen, Lina från Dahlfors.
Björn Lindholm 18 mars 2004
Lina Hällgren, Lillberget

Med Lina Hällgrens bortgång har en i många avseenden märklig levnadsbana ändats. Icke så att hon varit känd för offentligheten utan därför att hon prövat på litet mer än människor i allmänhet. Mycket vore att skriva därom.
Född i Dahlfors 1872 slet hon i ungdomen ont som bondpiga tills hon 1895 gifte sig med Abraham Anton Hällgren. Deras tillflyktsort blev en gammal soldatstuga på Harrbacken i Ljusvattnet. Årtalet 1710 kunde läsas på stugväggen. Den var så fallfärdig att väggarna måste stödjas. Med knytnäven kunde man borra hål i de murkna väggarna. Att det var kallt säger sig självt. Priset på stugan var därefter, eller 10 kronor. Där blev det till slut odrägligt att vistas men i 12 år uthärdade familjen. Längtan efter egen torva gjorde att de köpte ett utskifte i Tväråbyn 1909, och där fanns vid denna tidpunkt ingen människa förut.
Medan de satte upp en stuga bodde de i en riskoja. Mor Lina hjälpte mannen och sonen att bära fram timmer till stugan. De skaffade sig en ko för 70 kronor och hyste även den i en riskoja tills de fått en liten ladugård färdig. Då tycktes en stor seger ha vunnits. Att få mjölka egen ko var underbart. Hårt måste de kämpa för att bärga hö på ängar och slåttermyrar och så skulle det odlas och bryta mark. Kvinnogörat fick göras på nätterna ty hon behövde inte sova så mycket, mor Lina. Emellanåt vävde hon, kardade och spann.


Utan underbyggnad kunde hon likafullt göra många arbeten som de flesta gingo bet på. Hon hade fått naturlig begåvning att klara de många problemen. Man minns också hennes aggressiva talesätt. Gud nåde den som kom i delo med henne, den var ej många mörtar värd. Åt vem det vara månde sjöng hon ut sitt hjärtas mening, ja om det än varit kungen, hade hon inte bleknat.
Efter 10 års vistelse i Tväråbyn köpte makarna Hällgren ett större hemman i Lillberget, där hon sedan vistats. Mannen avled 1930 men mor Lina har styrt och ställt med samma fart och fläkt över det hela som i forna tider. Bekant är hur hon egenhändigt dikade vatten in på grannens åker, processade - och vann. I vägarbete var hon även sysselsatt.
Hon arbetade som en karl och förstod sig även på hur karlgöra skulle utföras. Hon var den ledande själen på gården, styrde och ställde på ett sätt som närmast liknade diktatur. Hennes självständighetskänsla fick aldrig rubbas.
Söndagen den 5 mars vigdes hennes stoft till den sista vilan på Burträsk kyrkogård. Hennes liv blev 71 år långt, ständigt fyllt av kamp. Hon var storbegåvad på visst sätt, behäftad med brister som alla andra, men mycket hann hon med och levde intensivt, utan fordringar på egen bekvämlighet.

Don José


>> Tillbaka till Kultur & Historia <<