Släktforskning som hobby
- om skrubbor, get-tvål & Internet

Säg ordet släktforskning och det är lätt att skissa följande scenario; ett enträget sökande i mikrofilmade husförhörslängder, dopböcker, vigsellängder med mera och visst är det ofta så det går till när man letar sina rötter men andra tillvägagångssätt finns att tillgå, bla tack vare IT-tekniken. För övrigt anser jag att ett själskrivet mål ej alltid behöver vara att man grenar sig ner så och så många århundraden utan minst lika intressant kan det vara att se släktens utbredning i modern tid. I början av 90-talet började detta intresse för forna släktingar sakta växa fram och det medförde i sin tur en anmälan till en släktforskningskurs i ABF;s, regi . Denna kurs, nyttig i många avseenden, blev inkörsporten till ett intresse som vuxit rejält genom åren. Till en början var det min fars släkte som blev föremål för en grundlig undersökning . På egen hand, med hjälp av andras forskning och efter samtal med äldre personer kunde jag sedermera låta andra släktingar ta del av en släktsammanställning som i vissa delar sträcker sig från Gustav Vasa's 1500-tal till dagens datum. Innehållande en hel del tomma rutor, javisst, men som nybliven forskare var det inte särskilt svårt att vara nöjd.

   

"Skrubbelin"
Efter detta vände jag så då blickarna mot min mors släkte. Och det som direkt fångade mitt intresse gällde min mormor, Ann-Charlotte Andersson ( född 1906 i Ursviken, död i Hjoggböle 1976). Hon blev tidigt föräldralös när hennes mor och far (i stort sett samtidigt) gick bort i Spanska Sjukan, året var 1918. Hennes mor, Amalia (född Andersson, ) var yngsta dottern i en stor familj, fadern var Fredrik Andersson (1823-1904), bördig från Gärdsmark och modern Fredrika (1836-1916), född Rosengren. Denne Fredrik gick under namnet "Skrubbelin", ett vad jag kan förstå känt namn i Ursviken på den tiden det begav sig; tilltalsnamnet hade han fått av sin huvudsakliga sysselsättning; tillverkning av skrubbor, kardor samt linhäcklor för beredning av ull, lin och hampa. Han var även småbrukare, den lilla jordbiten födde ett par kor och några smådjur.
Makarna födde dussinet barn där alltså Amalia var yngsta dottern. Ganska omgående fick jag klart för mig att fem av barnen emigrerade till Amerika, fyra pojkar och en flicka. Från ett porträtt funnet hos min mor, föreställande fyra stiliga unga herrar i en atelje i Brooklyn, New York, identifierade jag dessa Ursvikensöner. Det var Gustaf (född 1867), Oscar (-70), Viktor (-74) och Jonas (-77), samtliga med efternamnet Andersson. Anna Victoria (-72) hette deras syster som alltså även hon utvandrade Efter en del samtal med äldre släktingar fick jag besked om att kontakten med Amerikautvandrarna upphört kring 1950-talet, första generationen utvandrare var nu borta men, rimligen, borde det finnas ättlingar till dessa. Frågan var; hur skulle jag bära mig åt för att hitta dem?

 




"Skrubbelin" med maka
 
Första kontakten
Ett gammalt kuvert daterat 1947 , från en Mrs G Anderson (änkan efter ovanstående Gustaf Andersson som faktiskt var från Hjoggböle) i New Jersey, adresserat till släktingar i Sverige var min första hjälp i sökandet. Skickade helt enkelt ett brev till adressen i New Jersey där jag vänligen frågade om personen som erhöll försändelsen kände till något om familjen Anderson. Väntade förväntansfullt i ett par veckor, ingenting hände, ytterligare ett par veckor gick då, en dag, brevet kom i retur märkt "adressen finns ej".
Besviken sökte jag nu nya vägar. Räddningen blev en bekant i Michigan nämligen min "fostermor" Carol, där jag tillbringat ett år som utbytesstudent i början av 80-talet. Hon tog sig an upppgiften att hjälpa mig med sedvanlig flit. Efter ett tämligen avancerat detektivarbete, bla via Ellis Island i New York, fick hon fram en lista med femton möjliga namn som kunde vara släktingar till ovanstående Gustaf Andersson. Därefter började hon att ringa; och redan vid andra samtalet blev det fullträff. Mannen som svarade var Robert Anderson, nyligen pensionerad gymnastiklärare som bodde med sin fru i New Jersey.
Hans far var Abel Anderson (1908-1969, född i Ursviken) och farfadern var Gustaf Andersson, en av de fem syskon-emigranterna från Urviken. Denne hade bla varit tunnelbyggare i trakterna kring New York och avlidit redan 1924, endera i sviterna efter en olycka eller lunginflammation (ett öde som säkert drabbade många av tunnelbyggarna), Robert visste inte säkert. Så vad visste han om sina anor I Sverige? Ja, egentligen inte särskilt mycket. Och intresset från Robert's sida var faktiskt en aningen ljummet, det var snarare hustrun som engagerades i denna nygamla kontakt med Sverige.
För ganska snart började det dyka upp tjocka brevförsändelser med mängder av kopierade fotografin, gamla svartvita, som släkten i Sverige skickat under alla de år kontakten upprätthållits. De gamla var nu bortgångna, de flesta kort omärkta, således önskade de få korten identifierade vilket jag givetvis hjälpte dem med så gott jag kunde. På dett sätt har vi nu hållit kontakten under ca 1½ år och givetvis har jag ställt frågan om de nånsin kommer att besöka Sverige men det verkar inte vara aktuellt i nuläget (till saken hör att denne Robert Anderson, vilket hustrun låtit meddela, är panisk rädd för att flyga). Lyckligt nog kunde Robert ge en hel del information om de andra tre bröderna som utvandrat, de hade alla varit bosatta i stort sett i samma område.





Bröderna Andersson från Ursviken


Gustaf Andersson med makan Anna ( född Andersson från Hjoggböle) och sönerna Abel och Sven
 

Till Kanada via Internet
Kvar att kartlägga var då systern Anna Victoria som utvandrat liksom sina bröder. Robert kände till namnet men kunde i övrigt inte ge något mera uppslag annat än att hon skall ha levat i Canada. Ett antal fotografin från Canada kunde han tillhandahålla, dock kunde han ej fastställa ngns identitet på fotografierna. Lyckligtvis var en del av dem märkta med namn således hade jag lite "kött på benen". Ett av namnen var Charles Rand. Via Internet skickade jag därnäst ut en förfrågan till olika kanadensiska släktforsknings-föreningar och sk "mailing-lists, där jag frågade var jag kunde få hjälp samtidigt som jag bifogade de knapphändiga data jag hade, bla då namnet Charles Rand.
Redan påföljande dag fanns ett tjugotal svar i "brevlådan" med mängder av förslag och tips hur jag kunde fortsätta mitt sökande. Men mest intressant var dock ett svar från en kvinna från i Montreal, Sally Davidson, som sa sig känna igen namnet Rand och hon skulle återkomma så fort hon kunde. Svaret kom dan därpå och började (citat); " Hi Bjorn, well, you're probably not going to believe this - I'm not sure I do! This story should be included in an article on unbelivable connections via the Internet". Vad hade hon kommit fram till? Ja namnet Rand kände hon som sagt var igen men hon kunde inte riktigt placera förrän hon kom att tänka på en fd kollega inom reklambranschen, en man vid namn Robin Hannah. Denne kom hon omedelbart i kontakt med telefonledes och kunde strax konstatera att han var rätt person - hans mormor var Anna Victoria Anderson från Sverige!!
Robin's far omkom i en bilolycka varvid modern , Anna, gifte sig på nytt med Charles Rand. Hon berättade vidare att Robin blev mycket glad och entusiastisk under det att de pratades vid och hon gav honom både min adress och telefon. På kvällen samma dag som jag fått meddelandet från Sally ringer det och i andra änden presenterar sig en Robin Hannah! Efter att ha återhämtat mig från en viss förvåning pratade vi länge och väl - närmare en timme! Innan samtalet är slut bestäms att Robin kommer med sin dotter och hälsar på i Juli (detta var i Maj månad). Robin berättade bla att han var 50 år och bodde med sin familj på "vischan" i Quebec inte så långt från gränsen till USA.
De bedrev där get-uppfödning och hade nyligen introducerat en produkt som åtminstone för mig var obekant, nämligen getmjölkstvål! Denna tvål användes som hälsovårdsprodukt till personer med hudåkommor, såsom psoriasis och eksem. Och faktum var att intresset för tvålen var stort, de hade fått beställningar från Tyskland och Frankrike!
Robin redogjorde sedan om sin familj. Mormodern, Anna Victoria, hade han ej träffat, hon avled redan 1929 men han hade alltid haft i tanke att få veta mera om sina rötter i Sverige men aldrig tagit sig an det. Vi kom snabbt fram till att hans mor och min mormor var kusiner vilket följdaktligen ledde fram till att han och min mor var tremeningar. Och liksom tidigare inleddes ett brevväxlande och byte av fotografin, och efter ett par månader kom så paketet med det självklara innehållet - ett dussin getmjölkstvålar!! Samtliga förpackade i små tjusiga askar och milt parfymerade i olika dofter, som persika, viol och citron. Robin Hannah kom aldrig till Sverige den sommaren beroende på flera faktorer, bla mycket arbete men att han kommer att dyka upp här råder inga tvivel om. Framgångar sporrar så i skrivande stund fortsätter sökandet efter släktingar både här i Sverige och "over there" - ofta med hjälp av både kyrkböcker och Internet!

(Som kuriosa till ovanstående text, och för att framhäva en viss anknytning till Hjoggböle kan jag berätta följande;
Ann-Charlotte Andersson, min mormor, var gift med hemmansägare Oskar Andersson i Västra Hjoggböle. På denna fastighet bor idag år 2000 dotterdottern Karin Åhlander/Westermark med familj. Här växte också ovan nämnda Anna Andersson upp, som sedermera kom att gifta sig med tunnelbyggaren Gustaf Andersson)




Anna Victoria Anderson med dotter




Robin Hannah med familj
 

Björn Lindholm, januari 2001

(Denna text har tidigare publicerats i Skellefteå Kraft's personaltidning Elin)
   

Tillbaka till Kultur & Historia